Every fool has a dream.

Jag kanske kommer flytta, från mitt älskade stockholm, till göteborg. Fuck.

Headphones.

Jag har ett problem, jag köper för många hörlurar. Dom är som en acessoar för mig, vad då ha en ny klocka på handleden varje vecka. Jag missbrukar hörlurar.
Och det är inte bara små inears vi pratar om, ju större desto bättre! Har även en förkärlek till WESC vilket innebär cirka 800:- paret. Men idag hittade jag något helt fantastiskt. Ett par för 210:-! Och dom är bara så balla. Dom har alfabetet på sig, kan ju inte bli bättre.



Jag är kär, jag älskar dom, jag ska gifta mig med dom.

Love like you never been hurt.


I dare you.

Jag är helt jäkla nerkärad i den här låten.


Even if the sky is falling down.

Ett mörker, ett ständigt mörker som är omöjligt att kringgå. Det smyger sig upp bakifrån och drar in en i något som liknar ett svart hål. Varje steg som man tar framåt blir två steg bakåt. Det finns inget framför, man är fast på en plats man inte vill något annat än att fly från. När tankar och deprition tar över ens liv, när man inte längre kan framkalla ett äkta leende. När allt man vill är att få smärtan att försvinna. Man till och med är villig att skada sig själv fysiskt för att få den psykiska smärtan att försvinna för ett tag. Att få känna smärtan bara för att få veta att man fortfarande lever.
Det är inte den verklighet jag vill leva i längre.

Call me a sinner, call me a saint.

Jag har inte skrivit ett ord på nästan en månad i bloggen. Jag har inte haft orken.

Jag mår inge bra egentligen, även fast jag inte visar det. Allt jag vill är att gråta, att få släppa ut allt men jag har inte den psykiska orken jag behöver för det just nu. Jag är känslomässigt instabil. Jag sitter med en låt på repeat hela tiden just nu, för den jag helst vill höra påminner mig om en viss person som jag nu sagt upp all kontakt med. Trots att han betydde så oerhört mycket för mig. Jag var kär. Olyckliga kärlekslåtar får mig att bli lugn. Jag sitter och lyssnar på musik jag helt bara vill gråta till, cigaretterna försvinner som på löpande band. Mina tankar snörrar. Allt känns fel.
Min bästa vän har flyttat. Min andra halva. Den personen jag behöver som mest just nu när jag mår som sämst. Hon är den enda som får mig att må bra. Jag behöver inte pressa fram leenden som bara är fake. Framför henne kan jag må dåligt, det är okej. Men hon får mig alltid glad. Vi kompleterar varandra, det är det vi gör bäst. Vi är varandras motsatser, helt olika. Men ändå, så lika.

Jag mår inge bra nu, jag behöver en paus för mig själv. Jag behöver frisk luft.

RSS 2.0