pointed

Ett mörker, ett ständigt mörker som är omöjligt att kringgå. Det smyger sig upp bakifrån och drar in en i något som liknar ett svart hål. Varje steg som man tar framåt blir två steg bakåt. Det finns inget framför, man är fast på en plats man inte vill något annat än att fly från. När tankar och deprition tar över ens liv, när man inte längre kan framkalla ett äkta leende. När allt man vill är att få smärtan att försvinna. Man till och med är villig att skada sig själv fysiskt för att få den psykiska smärtan att försvinna för ett tag. Att få känna smärtan bara för att få veta att man fortfarande lever.
Det är inte den verklighet jag vill leva i längre.