pointed

Jag har inte skrivit ett ord på nästan en månad i bloggen. Jag har inte haft orken.

Jag mår inge bra egentligen, även fast jag inte visar det. Allt jag vill är att gråta, att få släppa ut allt men jag har inte den psykiska orken jag behöver för det just nu. Jag är känslomässigt instabil. Jag sitter med en låt på repeat hela tiden just nu, för den jag helst vill höra påminner mig om en viss person som jag nu sagt upp all kontakt med. Trots att han betydde så oerhört mycket för mig. Jag var kär. Olyckliga kärlekslåtar får mig att bli lugn. Jag sitter och lyssnar på musik jag helt bara vill gråta till, cigaretterna försvinner som på löpande band. Mina tankar snörrar. Allt känns fel.
Min bästa vän har flyttat. Min andra halva. Den personen jag behöver som mest just nu när jag mår som sämst. Hon är den enda som får mig att må bra. Jag behöver inte pressa fram leenden som bara är fake. Framför henne kan jag må dåligt, det är okej. Men hon får mig alltid glad. Vi kompleterar varandra, det är det vi gör bäst. Vi är varandras motsatser, helt olika. Men ändå, så lika.

Jag mår inge bra nu, jag behöver en paus för mig själv. Jag behöver frisk luft.