We jumped into a cab.

Din blick möter min, du ler, jag ryser till. Det kittlar till i magen. Jag ler. Din hand rör sig sakta upp längst min rygg. Den stannar vid min nacke och för mig framåt. Våra läppar möts i en kyss. Det är en sådan kyss som bara existerar i sagor, en sådan som får en att tappa andan.
Det gick snabbt, det gick ruskigt snabbt. På tre dagar hade du mig i trådar, du kunde redan då styra mig. Jag var osäker. Du visste precis vad du ville. Du sa en sak. Det var tre ord. Tre ord jag inte var redo att höra. Men jag lyssnade. Orden ekade i mitt huvud i veckor. Till sist kunde jag repetera dom. Men det var inte en repris av vad du hade sagt. Det var inte ett manus jag läste upp. Det var mina egna ord. Du fick mig säga tre ord jag aldrig trott jag skulle vara kapabel till att uttala igen. Tre ord som betydde mer än vad hela världen gör. Tre ord som kan få hela universum att stanna. Tre ord som inte går att förklara. De tre största orden som går att uttala.
Jag älskar dig.

Kommentarer
Postat av: s

du e inte så aktiv på din blogg va?:O

2010-11-19 @ 23:45:27
URL: http://ungframtid.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0