Every man has his own story to tell.

Jag orkar inte sova, jag har bara inte tålamodet för att gå och lägga mig i en tom säng och vänta på att mina tankar ska sluta snörra. Jag tänker för mycket, det är mitt problem. Överanalyserar allt som går att ens lägga en extra tanke på. Och det suger.

Jag vill tillbaka till tiden då man var liten, innan familjen splittrades, innan farsan började med sina jävla missbruk på allvar. Jag vill tillbaka till tiden då jag mådde bra. Då jag var ett barn, hela familjen bodde på samma gård, och då jag hade en far som skulle offra allt han hade för min skull. Då jag inte visste vad alkohol eller droger var för något. Den tiden då man aldrig skulle skaffa pojkvän, killar va ju läskiga. Den tiden då att gråta över att man gjort sig illa var hela världen. Det var innan morsan skaffade kille, innan vi flytta, innan pappa dog, innan jag vart sårad ev killar till vardagsmat. Det var innan mitt liv vart ett helvete. Det mesta av det hela orkar jag inte ens ta upp, det är bara slöseri med tid. Tycker allt det här räcker för mig idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0